http://www.guardian.co.uk/travel/2009/dec/20/dubai-boutique-hotel-thorpe
Håller speciellt med om detta:
"The current financial crisis has not rocked the city as much as outsiders tend to think; what it has produced is a tendency to question Sheikh Mohammed's developments more openly. I was in the city when the story broke of Nakheel's bankruptcy (the developer of the World and Palm artificial islands). Everyone had a different take on it – that Abu Dhabi would bail out Dubai, that Sheikh Mohammed would bail out Nakheel himself, that it was the sheikh's fault, the western media's fault, that there wasn't a problem at all. What everyone did agree on, bizarrely, was that the good times had returned – signified mostly by the fact that serious traffic jams were back."
måndag 21 december 2009
söndag 20 december 2009
Slavar i Dubai?
SVD hade en artikel om vad man kan göra i Dubai under en dag och jag håller i princip med(läs artikeln här). Besök Dubai Mall eller Mall of The Emirates. Har du tid över skulle jag inkludera en tur till Atlantis bara för att se Palmen och detta jätte hotell.
Men det är inte det jag tänkte skriva om... utan om flera kommentarer på artikeln att Dubai är fullt av slavar...
Ja det stämmer att alla byggnader är byggda av någon och dessa är till största delen fattiga gästarbetare från framförallt södra Indien. Jag vet inte om de som har kommenterat någonsin varit i ett riktigt fattigt land?
De som kommer till Dubai gör det för att skapa ett bättre liv för sig själv och sin familj!
Det är absolut tuffa förhållande med långa arbetsdagar och låg lön men att kalla dessa arbetare som har kommit hit frivilligt för slavar tycker jag är helt fel!
De tjänar betydligt bättre än i sina hemländer och bor under betydligt bättre förhållanden!
Jag har då aldrig sett en slav i Dubai?
Men det är inte det jag tänkte skriva om... utan om flera kommentarer på artikeln att Dubai är fullt av slavar...
Ja det stämmer att alla byggnader är byggda av någon och dessa är till största delen fattiga gästarbetare från framförallt södra Indien. Jag vet inte om de som har kommenterat någonsin varit i ett riktigt fattigt land?
De som kommer till Dubai gör det för att skapa ett bättre liv för sig själv och sin familj!
Det är absolut tuffa förhållande med långa arbetsdagar och låg lön men att kalla dessa arbetare som har kommit hit frivilligt för slavar tycker jag är helt fel!
De tjänar betydligt bättre än i sina hemländer och bor under betydligt bättre förhållanden!
Jag har då aldrig sett en slav i Dubai?
Abu Dhabi
Huvudstan i Förenade Arab Emiraten är nu the place to be. Här finns gott om pengar och flera av de jag känner inom hotellbranschen har flyttat dit från Dubai då det är en enorm utveckling som kommer ske inom de närmsta åren.
Därför har jag nu även lanserat www.abudhabiguide.se. Om ni har några förslag på vad jag bör lägga till så hör av er.
Oskar
Därför har jag nu även lanserat www.abudhabiguide.se. Om ni har några förslag på vad jag bör lägga till så hör av er.
Oskar
måndag 14 december 2009
Abu Dhabi pröjsar för Dubai
Då kom det som vi väntat på. Abu Dhabi betalar av några av Dubais skulder. Se artikel i DN här.
Det ska bli intressant att se vad som händer med Nakheel nu. De är det statliga byggföretaget som ligger bakom Palmerna och The world och det är bara första palmen som är klar. Inte mycket har byggts på de andra palmerna sedan deras pengar tog slut för några månader sedan...
Det ska bli intressant att se vad som händer med Nakheel nu. De är det statliga byggföretaget som ligger bakom Palmerna och The world och det är bara första palmen som är klar. Inte mycket har byggts på de andra palmerna sedan deras pengar tog slut för några månader sedan...
söndag 13 december 2009
Abu Dhabi om Dubai
Grann emiraten Abu Dhabi har gott om pengar tack vare sin olja och inga problem med skulder som Dubai. Fick därför denna gliring av en kompis som jobbar i Abu Dhabi...
It's a slow day in the Dubai Emirate. The sun is beating down, andthe streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, andeverybody lives on credit...On this particular day a rich tourist from England
is driving through town. He stops at a hotel and lays a $100 billon the desk saying he wants to inspect the rooms upstairs in order to pickone to spend the night.
As soon as the man walks upstairs, the owner grabs the bill and runs nextdoor to pay his debt to the butcher. The butcher takes the $100 and runsdown the street to retire his debt to the sheep farmer. The sheep farmer takesthe $100 and heads off to pay his bill at the supplier of feed.
The guy at the Feed store takes the $100 and runs to pay hisdebt to the local prostitute, who has also been facing hard times and hashad to offer her "services" on credit. The hooker rushes to the hotel andpays off her room bill with the hotel owner.
The hotel proprietor then places the $100 back on the counter so the richEnglishman will not suspect anything. At that moment the Englishman comes down the stairs, picks up the $100 bill,states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town..
No one produced anything. No one earned anything. However, the whole Emirateis now out of debt and now looks to the future with a lot more optimism.
And that, ladies and gentlemen, is how Dubai is conducting business today.
It's a slow day in the Dubai Emirate. The sun is beating down, andthe streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, andeverybody lives on credit...On this particular day a rich tourist from England
is driving through town. He stops at a hotel and lays a $100 billon the desk saying he wants to inspect the rooms upstairs in order to pickone to spend the night.
As soon as the man walks upstairs, the owner grabs the bill and runs nextdoor to pay his debt to the butcher. The butcher takes the $100 and runsdown the street to retire his debt to the sheep farmer. The sheep farmer takesthe $100 and heads off to pay his bill at the supplier of feed.
The guy at the Feed store takes the $100 and runs to pay hisdebt to the local prostitute, who has also been facing hard times and hashad to offer her "services" on credit. The hooker rushes to the hotel andpays off her room bill with the hotel owner.
The hotel proprietor then places the $100 back on the counter so the richEnglishman will not suspect anything. At that moment the Englishman comes down the stairs, picks up the $100 bill,states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town..
No one produced anything. No one earned anything. However, the whole Emirateis now out of debt and now looks to the future with a lot more optimism.
And that, ladies and gentlemen, is how Dubai is conducting business today.
fredag 11 december 2009
Gästinlägg
Då jag nu har bott mer än 2 år i Dubai är det ibland svårt att sätta sig in hur det är att komma hit som turist då Dubai är min vardag. Jag bad därför en god vän som kom på besök att skriva lite om sin upplevelse efter 4 dagar här som turist. Tack för ditt inlägg Magdalena! (Mera information om Magdalena hittar ni här: http://www.magdalenasorensen.com/
Här följer hennes reseskildring:
Min familj sa Dubai, och jag sa nej. Ungefär. Jag såg för mig en näve blingbling utslängd i öken, ett slags arabisk kopia av Las Vegas, och kände ingen motivation att lämna mysiga skrivbordsStockholm för det. Men familj och nyfikenhet fick mig att kompromissa: fyra dagar kunde jag följa med.
Efter en oändlig rad gråtunga novemberdagar sätter vi oss på ett eftermiddagsflyg som tar oss direkt till Dubai. Det första som möter oss är en behaglig kvällsvärme, palmer, kvinnor i mörka kläder inklusive sjalar och män i vita kläder inklusive sjalar. Vi hamnar i Deira, en äldre del av Dubai som inte är så uppstyrd, snarare lite stökigt myllrig. På gatorna är det ett smörgåsbord av män och billiga affärer. Affärerna är öppna till 24, och männen stannar ute på gatan än längre. Det råder en uppfriskande avsaknad av västerländska turister, och i stället minglas det runt frukostbuffén på persiska och ryska. Det finns också inslag av arabiska och urdu, men det är främst på personalsidan. Servicen är den bästa tänkbara, det är som att vara på femstjärnigt hotell och hos vänner samtidigt. Frukostbuffén är i sig lika exotisk som gästerna: det bjuds på lammgryta, stekta ärtor och sötad äggröra. Sedan står hotellet för skjuts till och från stranden, och de skjutsar även till olika shoppingcenter på eftermiddagarna. Om man väljer att tillbringa eftermiddagen vid hotellets pool består bakgrundsmusiken av böneutrop.
Vi fascineras av de vitklädda herrarna och de svartklädda damerna, men folk är långt ifrån enhetligt klädda, och det verkar inte finnas någon direkt klädkod. Jag ser mycket som jag vill dokumentera, men tar det lite försiktigt med kameran. Förutom i öknen, dit vi åker i jeep för lite ”bumping and jumping”. Vi, eller i alla fall jag, skriker som på Gröna Lund när vi surfar på sanddynerna och vår chaufför ser nöjd ut. Sedan får jag för första gången sätta fötterna i ökensand, och det är lika underbart som en mjuk gräsmatta. Färgerna är otroliga, och att se ut över öknen ger samma överväldigande känsla som att se ut över havet. Fast i stället för båtar är det kameler som dyker upp lite då och då. Vi delar bil med bland annat en iransk kvinna, som precis som jag mår lite illa av det hysteriska ökenracet. Vi blir båda lite förvånande: i Teheran är det minusgrader och snö, i det Stockholm vi lämnade var det nästan 10 plusgrader och regn.
Här följer hennes reseskildring:
Min familj sa Dubai, och jag sa nej. Ungefär. Jag såg för mig en näve blingbling utslängd i öken, ett slags arabisk kopia av Las Vegas, och kände ingen motivation att lämna mysiga skrivbordsStockholm för det. Men familj och nyfikenhet fick mig att kompromissa: fyra dagar kunde jag följa med.
Efter en oändlig rad gråtunga novemberdagar sätter vi oss på ett eftermiddagsflyg som tar oss direkt till Dubai. Det första som möter oss är en behaglig kvällsvärme, palmer, kvinnor i mörka kläder inklusive sjalar och män i vita kläder inklusive sjalar. Vi hamnar i Deira, en äldre del av Dubai som inte är så uppstyrd, snarare lite stökigt myllrig. På gatorna är det ett smörgåsbord av män och billiga affärer. Affärerna är öppna till 24, och männen stannar ute på gatan än längre. Det råder en uppfriskande avsaknad av västerländska turister, och i stället minglas det runt frukostbuffén på persiska och ryska. Det finns också inslag av arabiska och urdu, men det är främst på personalsidan. Servicen är den bästa tänkbara, det är som att vara på femstjärnigt hotell och hos vänner samtidigt. Frukostbuffén är i sig lika exotisk som gästerna: det bjuds på lammgryta, stekta ärtor och sötad äggröra. Sedan står hotellet för skjuts till och från stranden, och de skjutsar även till olika shoppingcenter på eftermiddagarna. Om man väljer att tillbringa eftermiddagen vid hotellets pool består bakgrundsmusiken av böneutrop.
Vi fascineras av de vitklädda herrarna och de svartklädda damerna, men folk är långt ifrån enhetligt klädda, och det verkar inte finnas någon direkt klädkod. Jag ser mycket som jag vill dokumentera, men tar det lite försiktigt med kameran. Förutom i öknen, dit vi åker i jeep för lite ”bumping and jumping”. Vi, eller i alla fall jag, skriker som på Gröna Lund när vi surfar på sanddynerna och vår chaufför ser nöjd ut. Sedan får jag för första gången sätta fötterna i ökensand, och det är lika underbart som en mjuk gräsmatta. Färgerna är otroliga, och att se ut över öknen ger samma överväldigande känsla som att se ut över havet. Fast i stället för båtar är det kameler som dyker upp lite då och då. Vi delar bil med bland annat en iransk kvinna, som precis som jag mår lite illa av det hysteriska ökenracet. Vi blir båda lite förvånande: i Teheran är det minusgrader och snö, i det Stockholm vi lämnade var det nästan 10 plusgrader och regn.
En annan hisnande upplevelse är Emirates mall, dit vi åker med den nya tunnelbanan som går ovan jord. Det som får oss att tappa hakan är inte utbud, priser, besökare eller design, det är som att vara i vilken nordamerikansk mall som helst (vilket i och för sig kanske är lite förvånande med tanke på hur långt borta från Nordamerika vi är), utan den del av köpcentret där termometern visar -3°C och folk är i full färd att åka skidor och pulka. Men egentligen är det kanske inte konstigare än våra palmdekorerade inomhusbassänger. Det är roligt att få se detta, och få möjligheten att handla i mina franska och amerikanska favoritaffärer (vilket jag i och för sig inte gjorde), men jag uppskattar besöket på det mindre och lokalare varuhuset mer. Hotellet skjutsar oss dit, och när de ska hämta oss görs ett allanrop på persiska. Inte varje dag man blir efterlyst på ett varuhus på persiska.
Under mina fyra dagar hinner jag bli tagen för både iranier och ryska ett antal gånger, något som också hör till ovanligheterna.
Mitt allmänna intryck av staden påminner lite om det jag har av USA, eller kanske är det myten om USA eller ett svunnet USA. En plats med en tonårings framtidstro där man bygger som om byggnader inte kunde falla, dit man vallfärdar från andra länder, både lyxlirare och de som behöver fylla ut hushållskassan. Jag gillar den positiva och behagliga stämningen i Dubai. Man skulle kunna kalla staden för kulturlös och konstlad, men det är inte det intryck som människorna ger mig. Jag möter mycket humor och öppenhet, och det är med ett lyckligt leende som jag lämnar Dubai. Inte för att de fyra dagarna är över, utan för att jag fick uppleva dem.
Mitt allmänna intryck av staden påminner lite om det jag har av USA, eller kanske är det myten om USA eller ett svunnet USA. En plats med en tonårings framtidstro där man bygger som om byggnader inte kunde falla, dit man vallfärdar från andra länder, både lyxlirare och de som behöver fylla ut hushållskassan. Jag gillar den positiva och behagliga stämningen i Dubai. Man skulle kunna kalla staden för kulturlös och konstlad, men det är inte det intryck som människorna ger mig. Jag möter mycket humor och öppenhet, och det är med ett lyckligt leende som jag lämnar Dubai. Inte för att de fyra dagarna är över, utan för att jag fick uppleva dem.
fredag 4 december 2009
Ekonomiska situationen i Dubai
Kom tillbaka till Dubai igår kväll efter 1 vecka i Barcelona med jobbet där jag varit på en mässa för mötesbranschen.
I Barcelona fick jag frågan av varenda person jag mötte: Vad händer i Dubai? Hur är en ekonomiska situationen? Sjunker skeppet? Jag fick frågan av personer från alla olika kontinenter så nyheterna har spridits över hela världen.
Tillbaka i Dubai kan jag bara konstatera att allt är som vanligt - hotellen är fulla, köpcentrumen är fulla och nattklubbarna är fulla (med fulla människor...). Så i princip alla branscher förutom bygg branschen går som vanligt. Det enda är att de stora byggföretagen dök på börsen häromdagen men annars rullar livet vidare precis som innan dessa nyheter spred sig i världen.
I Barcelona fick jag frågan av varenda person jag mötte: Vad händer i Dubai? Hur är en ekonomiska situationen? Sjunker skeppet? Jag fick frågan av personer från alla olika kontinenter så nyheterna har spridits över hela världen.
Tillbaka i Dubai kan jag bara konstatera att allt är som vanligt - hotellen är fulla, köpcentrumen är fulla och nattklubbarna är fulla (med fulla människor...). Så i princip alla branscher förutom bygg branschen går som vanligt. Det enda är att de stora byggföretagen dök på börsen häromdagen men annars rullar livet vidare precis som innan dessa nyheter spred sig i världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)