Abu Dhabi pröjsar för Dubai

Då kom det som vi väntat på. Abu Dhabi betalar av några av Dubais skulder. Se artikel i DN här.
Det ska bli intressant att se vad som händer med Nakheel nu. De är det statliga byggföretaget som ligger bakom Palmerna och The world och det är bara första palmen som är klar. Inte mycket har byggts på de andra palmerna sedan deras pengar tog slut för några månader sedan...

Abu Dhabi om Dubai

Grann emiraten Abu Dhabi har gott om pengar tack vare sin olja och inga problem med skulder som Dubai. Fick därför denna gliring av en kompis som jobbar i Abu Dhabi...


It's a slow day in the Dubai Emirate. The sun is beating down, andthe streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, andeverybody lives on credit...On this particular day a rich tourist from England

is driving through town. He stops at a hotel and lays a $100 billon the desk saying he wants to inspect the rooms upstairs in order to pickone to spend the night.

As soon as the man walks upstairs, the owner grabs the bill and runs nextdoor to pay his debt to the butcher. The butcher takes the $100 and runsdown the street to retire his debt to the sheep farmer. The sheep farmer takesthe $100 and heads off to pay his bill at the supplier of feed.

The guy at the Feed store takes the $100 and runs to pay hisdebt to the local prostitute, who has also been facing hard times and hashad to offer her "services" on credit. The hooker rushes to the hotel andpays off her room bill with the hotel owner.

The hotel proprietor then places the $100 back on the counter so the richEnglishman will not suspect anything. At that moment the Englishman comes down the stairs, picks up the $100 bill,states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town..

No one produced anything. No one earned anything. However, the whole Emirateis now out of debt and now looks to the future with a lot more optimism.

And that, ladies and gentlemen, is how Dubai is conducting business today.

Gästinlägg

Då jag nu har bott mer än 2 år i Dubai är det ibland svårt att sätta sig in hur det är att komma hit som turist då Dubai är min vardag. Jag bad därför en god vän som kom på besök att skriva lite om sin upplevelse efter 4 dagar här som turist. Tack för ditt inlägg Magdalena! (Mera information om Magdalena hittar ni här: http://www.magdalenasorensen.com/

Här följer hennes reseskildring:
Min familj sa Dubai, och jag sa nej. Ungefär. Jag såg för mig en näve blingbling utslängd i öken, ett slags arabisk kopia av Las Vegas, och kände ingen motivation att lämna mysiga skrivbordsStockholm för det. Men familj och nyfikenhet fick mig att kompromissa: fyra dagar kunde jag följa med.

Efter en oändlig rad gråtunga novemberdagar sätter vi oss på ett eftermiddagsflyg som tar oss direkt till Dubai. Det första som möter oss är en behaglig kvällsvärme, palmer, kvinnor i mörka kläder inklusive sjalar och män i vita kläder inklusive sjalar. Vi hamnar i Deira, en äldre del av Dubai som inte är så uppstyrd, snarare lite stökigt myllrig. På gatorna är det ett smörgåsbord av män och billiga affärer. Affärerna är öppna till 24, och männen stannar ute på gatan än längre. Det råder en uppfriskande avsaknad av västerländska turister, och i stället minglas det runt frukostbuffén på persiska och ryska. Det finns också inslag av arabiska och urdu, men det är främst på personalsidan. Servicen är den bästa tänkbara, det är som att vara på femstjärnigt hotell och hos vänner samtidigt. Frukostbuffén är i sig lika exotisk som gästerna: det bjuds på lammgryta, stekta ärtor och sötad äggröra. Sedan står hotellet för skjuts till och från stranden, och de skjutsar även till olika shoppingcenter på eftermiddagarna. Om man väljer att tillbringa eftermiddagen vid hotellets pool består bakgrundsmusiken av böneutrop.

Vi fascineras av de vitklädda herrarna och de svartklädda damerna, men folk är långt ifrån enhetligt klädda, och det verkar inte finnas någon direkt klädkod. Jag ser mycket som jag vill dokumentera, men tar det lite försiktigt med kameran. Förutom i öknen, dit vi åker i jeep för lite ”bumping and jumping”. Vi, eller i alla fall jag, skriker som på Gröna Lund när vi surfar på sanddynerna och vår chaufför ser nöjd ut. Sedan får jag för första gången sätta fötterna i ökensand, och det är lika underbart som en mjuk gräsmatta. Färgerna är otroliga, och att se ut över öknen ger samma överväldigande känsla som att se ut över havet. Fast i stället för båtar är det kameler som dyker upp lite då och då. Vi delar bil med bland annat en iransk kvinna, som precis som jag mår lite illa av det hysteriska ökenracet. Vi blir båda lite förvånande: i Teheran är det minusgrader och snö, i det Stockholm vi lämnade var det nästan 10 plusgrader och regn.

En annan hisnande upplevelse är Emirates mall, dit vi åker med den nya tunnelbanan som går ovan jord. Det som får oss att tappa hakan är inte utbud, priser, besökare eller design, det är som att vara i vilken nordamerikansk mall som helst (vilket i och för sig kanske är lite förvånande med tanke på hur långt borta från Nordamerika vi är), utan den del av köpcentret där termometern visar -3°C och folk är i full färd att åka skidor och pulka. Men egentligen är det kanske inte konstigare än våra palmdekorerade inomhusbassänger. Det är roligt att få se detta, och få möjligheten att handla i mina franska och amerikanska favoritaffärer (vilket jag i och för sig inte gjorde), men jag uppskattar besöket på det mindre och lokalare varuhuset mer. Hotellet skjutsar oss dit, och när de ska hämta oss görs ett allanrop på persiska. Inte varje dag man blir efterlyst på ett varuhus på persiska.

Under mina fyra dagar hinner jag bli tagen för både iranier och ryska ett antal gånger, något som också hör till ovanligheterna.

Mitt allmänna intryck av staden påminner lite om det jag har av USA, eller kanske är det myten om USA eller ett svunnet USA. En plats med en tonårings framtidstro där man bygger som om byggnader inte kunde falla, dit man vallfärdar från andra länder, både lyxlirare och de som behöver fylla ut hushållskassan. Jag gillar den positiva och behagliga stämningen i Dubai. Man skulle kunna kalla staden för kulturlös och konstlad, men det är inte det intryck som människorna ger mig. Jag möter mycket humor och öppenhet, och det är med ett lyckligt leende som jag lämnar Dubai. Inte för att de fyra dagarna är över, utan för att jag fick uppleva dem.

Ekonomiska situationen i Dubai

Kom tillbaka till Dubai igår kväll efter 1 vecka i Barcelona med jobbet där jag varit på en mässa för mötesbranschen.

I Barcelona fick jag frågan av varenda person jag mötte: Vad händer i Dubai? Hur är en ekonomiska situationen? Sjunker skeppet? Jag fick frågan av personer från alla olika kontinenter så nyheterna har spridits över hela världen.

Tillbaka i Dubai kan jag bara konstatera att allt är som vanligt - hotellen är fulla, köpcentrumen är fulla och nattklubbarna är fulla (med fulla människor...). Så i princip alla branscher förutom bygg branschen går som vanligt. Det enda är att de stora byggföretagen dök på börsen häromdagen men annars rullar livet vidare precis som innan dessa nyheter spred sig i världen.

Det händer i Dubai

Expressen resor hade en intressant och annorlunda artikel om saker att göra i Dubai http://www.expressen.se/resor/1.1794478/pa-gang-i-dubai. Kul läsning då det varit en del negativ i pressen nyligen om att Dubai inte kan betala sina skulder. Det må så vara men det ändrar verkligen inte Dubai som resmål. Det finns mycket att göra här! Det som är kul är också att det händer så mycket nytt hela tiden så om man kommer 1 gång per år så kan man alltid hitta nya saker att göra.

Det nyaste är som sagt tunnelbanan som är väl värt att testa. Här är en liten film från när vi åkte tunnelbanan: http://svenskidubai.blogspot.com/2009/10/metro.html.

fortsättning

Ok, tillbaka från middag.

Så efter att gått runt lite så hittar vi tillslut en dörr in i denna mini pyramid. Innanför dörren sitter en trött Pakistanier och vi frågar om vi får gå in och titta varav han svarar 5 minuter.

När vi kommer in så är det första vi ser detta:

Mitt ute i öknen finner vi alltså världens största bil!

Men det slutar inte där! Hela salen är full av bilar av alla dess slag!!!
Kolla in dessa filmer så får ni en uppfattning hur stort det är:





Och här:


Det sjuka med detta är att dessa bilar är en mans privata bilsamling. Alla bilar tillhör Sheikh Hamad Bin Hamdan Al Nayhan (aka Rainbow Sheikh) som tillhör den kungliga familjen i Arab Emiraten. Detta är hans gamla bilar som han har tröttnat på och då han inte direkt har behov av att sälja dem så har han helt enkelt sparat dem och gjort ett museum av det...

Här följer några exempel:
Tydligen har Lamborghini producerat en Hummer på 80 talet som de planerade sälja till Amerikanska armen. Gjordes inte så många och produktionen lades ner innan den privata Hummern slog i USA.
Det fanns stora och små...

Bilar

Lovade häromdagen att berätta om det sjukaste som jag sett sedan jag flyttade hit...

I helgen var vi på väg till ett nytt öken hotell utanför Abu Dhabi som heter Qasr Al Sarab Anantara (http://qasralsarab.anantara.com/default.aspx). Mitt nästa inlägg kommer att hamna om detta fantastiska hotell.

Detta inlägg handlar om vad som hände på vägen dit... Efter ungefär 40 minuters körning rätt ut i öknen från Abu Dhabi ser jag en pyramid liknande byggnad och funderar vad nu detta är. När vi kommer lite närmre får jag förklarat av min flickvän att det kanske kan vara ett bil museum som hon har hört talas om. Eftersom vi har gott om tid så bestämmer vi oss för att stanna till och titta. Vi parkerar på en stor parkering som är helt tom och går mot den pyramid formade byggnaden. Utanför står den konstigaste husvagn jag någonsin sett:

Måste gå och äta nu så fortsätter efter middagen... strax tillbaka...